Vårt företag har existerat sedan 1999. "Kryształowy Świat" företags säte befinner sig i Wieliczka, där också "Wieliczka saltgruva" - finns. Gruvan är Polens äldsta saltgruva med ursprung i medeltiden. Den 8 september 1978 hamnade gruvan på UNESCO lista över kultur - och naturvärldsarv bland de första 12 objekten från hela världen.
I hela världen bygger vi våra saltrum / saltkammare / saltgrottor / salthålor, tillverkar saltplattor och saltpaneler och gör inredningsarrangemang med användning av mineralsalt. Vi garanterar tjänster på högsta nivå, snabb, effektiv, ren och punktlig montering samt tillbehör med toppkvalitet som vi har alla reservdelar till. Vi erbjuder både garantiservice och underhållsservice samt fast servicetjänst på kundens begäran.
Du är hjärtligt välkommen. Vi ska svara på alla Dina frågor. Du är också välkommen till Wieliczka saltgruva, där vi har vår saltkammare på 135 meters djup.
Fakta om företaget
Världens första restaurang i en saltkammare öppnas i Krakow, 2005 r.
Företagets upphovsman var dess ledare Grzegorz Pajdak. Slovakiens utrikesminister med sin hustru, den världskände operasångaren Peter Dvorsky, Tjeckiens ambassadör, Slovakiens generalkonsul, det polska Parlamentets talman Marek Borowski, saltgruvans styrelse mm. var närvarande vid företagets invigning
Vår saltkammare på museet i Wieliczka saltgruva.
Artiklar om oss:
"telegraph.co.uk"
"Gazeta Krakowska"
"Gazeta Krakowska"
"Dziennik Polski"
"Newsweek"
"Doradca Hotelarza"
"Panorama Powiatu Wielickiego"
Världens salta sjöar - Aralsjön
Aralsjön är en saltsjö i Centralasien, på gränsen mellan Kazakstan och Uzbekistan, med en yta på 17 160 kvadratkilometer (siffra från 2004). Sjöns tillopp kommer från floderna Syr-Darja i nordost och Amu-Darja i sydväst. Sjöns utflöde av vatten sker genom avdunstning och Aralsjön saknar därför utlopp. Det man kallar Aralsjön är idag fyra mindre åtskilda sjöar.Lenin och Bolsjevikregeringen bestämde år 1918 att Syr-Darja och Amu-Darja skulle användas till konstbevattning av odlingar för spannmål, meloner, bomull och ris. Genom dessa avledningar av tillflödet, särskilt för odlingarna av bomull och ris, har sjön krympt drastiskt. Sedan 1960 (då sjön var världens fjärde största) har ytan minskat med 55%, volymen med 80% och nivån har sjunkit med 19 meter; därmed har salthalten ökat. Den höga salthalten gjorde att nästan all fisk dog ut, utom en karpart som inte var lämpad för kommersiellt fiske. Ett samarbete mellan Danmark och Kazakstan har dock pågått sedan 1995 med att plantera in plattfisk från Kattegatt i den nordligaste av sjöarna, den så kallade Lilla Aralsjön[1]. Sjön är kraftigt förorenad av industriutsläpp och vapentester. Överskott av gödningsmedel från kringliggande jordbruk har också lett till stor övergödning.
Sjöns tillbakagång påverkar även omkringliggande marker. När vattnet avdunstat ligger salt och lösa sediment kvar, som med vindens hjälp sprids över stora områden och gör marken mindre fruktsam. Varje hektar torrlagd sjöbotten avger cirka 300-600 ton saltdamm per år. Man har hittat vindburet salt från sjön ända borta i Vitryssland och Turkiet.
Åtgärder för sjön
Under Sovjettiden föreslogs ett flertal tekniska lösningar för att fylla på sjön, bland annat att man skulle vända någon av floderna Ob, Volga eller Irtysj (projekt SIBARAL) eller placera en mindre kärnladdning i någon av Kirgizistans glaciärer. En lokal partiordförande föreslog att man skulle hälla kol på glaciärerna i Pamir för att genom ett lägre albedo skapa mer smältvatten[2]. Alla dessa åtgärder var dock både för dyra och för avancerade att genomföra, samt medförde flera politiska bekymmer. Sovjetiska ekonomer räknade på 1960-talet ut att man skulle tjäna mer på att låta sjön torka ut än att minska på konstbevattningen till åkrarna. 1978 gjorde professor Agadjan Gildejevitj Babajev ett uttalande om att Aralsjön borde tömmas och sjöns botten göras om till en bomullsplantage.
Idag har man en annan syn på saken. Förutom att man vill dra ner på antalet konstbevattnade åkrar vill man göra bevattningen effektivare, införa högre pris på vattnet och/eller uppföra avsaltningsanläggningar. För att rädda ekosystemet råder man dessutom till ett minskat kemikalieanvändande på åkrarna. En käpp i hjulet för projektet att rädda sjön är Turkmenistans anläggande av den så kallade Gyllene sjön, en reservoar ute i öknen, som leder av vatten från Amu-Darja.
För att binda saltet har man planterat saksaul (Haloxylon sp.), en halofyt buske.
Ostrov Vozrozjdenija
Ostrov Vozrozjdenija är en halvö i sydvästra Aralsjön, som tidigare saknade landförbindelse. 1948 anlades ett laboratorium för biologiska vapen på ön, med tillhörande deponi. Öns största stad var Kantubek, med cirka 1500 invånare, men Ostrov Vozrozjdenija har idag inga bofasta. År 2002 fick Ostrov Vozrozjdenija landförbindelse och i samband med detta genomfördes en amerikansk rensningsexpedition till halvön, ledd av Brian Hayes från Pentagon. Projektet varade i tre månader och man hittade mellan 100 och 200 ton nedgrävda mjältbrandssporer.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Aralsjön
02.10.2007. 09:53