Krysztalowy Swiat samarbetar med Wieliczka saltgruva, Saltmuseet i Krakow respektive med det underjordiska sanatoriet. Våra experter utgick ifrån många års erfarenheter och sina kunskaper när de arbetade fram sådana lösningar som saltplattor, saltpaneler för bastu, saltkammare, saltgrottor och salthålor respektive inredningsarrangemang i mineralsalt.

Den världsberömda saltgruvan i Wieliczka har sitt ursprung i medeltiden. Det äldsta dokumentet som bevarats hittills, i vilket saltgruvan nämns kommer från år 1044. Det är kung Casimir Förnyarens privilegium där Wieliczka kallas på latin "magnum sal alias Wieliczka", alltså Wieliczka - det stora saltet.

Redan i medeltiden var salt en viktig källa till statsinkomst och grundval för landets ekonomi. I gamla tider ersatte salt i form av "saltklumpar" vanliga slantar . Ursprungligen utvanns salt ur saltkällor. Det finns ingen info om när mineralsalt började brytas i Polen. Antagligen när man skulle borra brunnar med saltvatten hittade man saltlager som efteråt exploaterades med hjälp av primitiva redskap.

Så småningom blev salt jätteviktigt för ekonomin. Redan på 1400-talet utgjorde vinsten från gruvan drygt 30% av alla statsinkomster. Saltgruvan stod för kungahovet och vissa kungaslott vilkas uppgift var att vakta handelssträckor. Akademin i Krakow som senare blev Jagiellonska Universitetet bekostades med gruvans inkomster av sin grundare, kung Casimir den Store.

År 1368 fastställde Casimir den Store riktlinjer för saltgruvans verksamhet och gjorde dem till en stadga. Där avgjordes arbetarnas lön, deras plikter och saltets priser. Speciella kungliga utskott kontrollerade gruvans och byggnadernas skick samt gav tips i form av instruktioner som gällde. På 1600-talet blev Wieliczka saltgruva ett av Europas största företag.

I mitten av 1500-talet var det möjligt att bygga om Wawelslott i Krakow tack vare vinster från saltgruvan. Vid samma tidpunkt infördes nya metoder och man började leta efter nya ännu rikare saltlager. Den kungliga förvaltningen tog slut tillsammans med Polens första delning. För gruvan innebar denna tid många förändringar, inte endast inom administrationen, man införde också nya moderna tekniker och gruvans verksamhet blev mera stabil. Under dessa år växte själva staden. Nära gruvan uppstod ett kraftverk, järnväg byggdes mellan Wieliczka och Krakow. Gruvan moderniserades, man satte igång bl.a. ett saltkvarn, ett snickeri och verkstäder. År 1912 byggdes ett saltbryggeri på jordens yta som än i dag tillverkar bryggsalt.

Efter första världskriget bröts salt fortfarande i gruvan, men samtidigt blev den ett hälso- och turistcentrum. Saltets hälsosamma egenskaper märktes redan av gamla tiders humanister. De tyckte att salt efter blandning med en del andra substanser kunde bota ormbett, kvisslor, svulster, halsfluss och många andra åkommor. Konsten att bota med hjälp av medicinska bad som utvecklades vid denna tid sammankopplades också med Wieliczka där redan 1826 startades saltbad. Feliks Boczkowski, en läkare vars liv var kopplat till saltgruvan, grundade år 1839 ett behandlingshem där man botade 36 olika åkommor, från snuva till subfertilitet och från hysteri till könssjukdomar. Saltbad lades ner efter hans död i år 1855. De startades på nytt tack vare professor Mieczyslaw Skulimowski som grundade det underjordiska hälsohemmet, byggande på det speciella mikroklimatet som framför allt botade bronkastma, bronkinflammation samt allergisk snuva. Tiden efter det andra världskriget var svår för saltgruvan. Eftersom områden som låg nära turiststräckan hade exploaterats kraftigt kom jordmassan att flyttas och det turistiska området var i fara. Till följd av detta började Kulturministeriet satsa på arbeten som skulle renovera gruvkammarna. Efteråt bildades en stiftelse vars ändamål var att ta hand om Wieliczka saltgruva.

Saltmuseets i Wieliczka rekommendation till "Krysztalowy Swiat" företag.